Det ösregnade och Leo skulle iväg på en dagispromenad med sin klass (ni vet när man var liten och av någon anledning skulle gå runt hela staden oavsett väder) och han skickade ett whinesms till mig. Jag hade precis vaknat av hans sms och tänkte att jag skulle stiga upp och dricka té. Så av någon anledning låser jag upp mitt personalrum och går in i det. Mitt personalrum är ibland en lägenhet min familj bor i, ibland mitt personalrum och ibland en restaurang. Jag går in på toaletten när jag får ett nytt sms. "Vi har inte gått ännu, kan inte du komma ut och hålla mig sällskap?" står det. Så jag går ut. Där i en lång rad av människor står Benjamin, men ingen Leo. Men jag hinner inte hålla Benjamin så mycket sällskap förrän han måste gå och jag måste dricka mitt té. Då dyker min mamma upp och häller low fat-kaffegrädde i mitt té och jag blir helt hysterisk för att jag <b>aldrig</b> druckit té med någonting i. Då ta mamma koppen, häller ut grädden genom fönstret och ger mig téet igen. Jag ska precis sätta mig och dricka mitt té när det kommer en kypare. Min familj tjurar om att "jag ska inte äta för igår sa ni att vi inte hade råd att äta ute varje dag". Vi är alltså på semester. Efter mycket tjabb och gnabb börjar de i alla fall att beställa. Min syster vill ha en tonfiskmacka som ser ut som en gigantisk gräddtårta, men när hon får veta priset ångrar hon sig och börjar rita ett mönster i tårtan om hurdan bit hon vill ha. Plötsligt är det min tur att beställa. Jag vill ju bara ha en kopp té, jag har ju nyss vaknat, men min mamma hinner av någon anledning beställa en greenburgare till mig. Kyparen frågar om jag vill ha vitlök eller persilja i såsen och jag fattar ingenting. Försöker banka in i allas skalle att jag bara vill ha frukost, ingen jävla middag. Kyparen kommer med förslaget att jag kan smaka på de olika såserna så jag kan bestämma mig, vilket jag gå med på. Han kommer tillbaka med två tallrikar. På ena tallriken är det sådan här kall fisksås med dill i och den andra såsen var min pastasås med persilja i som jag gjorde för några månader sedan. Han hade även hämtat en bit av maten så jag kunde "känna smakerna tillsammans". En bit av maten var ankfötter. På varje tallrik låg det en stor, platt orange ankfot som väntade på att bli uppäten. Inte direkt mitt mål i livet.

Sen vaknade jag.