Jag drömde att jag och Benjamin var ute och gick. Jag vet inte varför och jag vet inte vart, men vi gick länge och vi gick långt. Plötsligt började det snöa och det la sig ett djupt, vitt, knastrade täcke över hela staden och eftersom det var sommar fattade vi ingenting. Men vi gick vidare för snön var inte kall eller jobbig på något sätt.
Vi kom till ett grönområde där det fortfarande var sommar och en apmänniska (tänk er en sådan som finns i dåliga sci-fi-filmer från 80-talet.) sprang förbi oss. Jag anade oråd och bad Benjamin att vi skulle vända. Det tyckte han också så vi vände om och började gå upp för en spiralaktig uppåtgående bro (typ som i ett parkeringshus med flera våningar fast utomhus).
Av okänd anledning hann apmänniskan före oss till en stor gräsplätt och började svinga med sin yxa. Benjamin och jag fattade noll men insåg att vi måste försvara oss på något sätt. Apmänniskan träffade Benjamin i huvudet och han föll ner på marken med ett stort blödande sår. Naturligtvis blev jag förtvivlad, började gråta och samla vall och örter att lägga på såret. Det började långsamt sluta blöda och jag visste att såret skulle läka. Plockade mer gräs och blad och gav honom så han kunde hålla såret täckt medan jag såg till att apan försvann. Jag tog fram en brödkavel (eh, som låg i bakfickan?) och smög fram mot apmänniskan, höjde brödkaveln och slog mot hans bakhuvud. Precis innan jag träffade stannade jag och viskade "Nock" i hans öra. ("Nu svimmar du din jävel" på lajvspråk). Men apmänniskan svimmade inte. Då blrv jag sur, lyckades få tag på yxan och "Snittade" honom. (Döda på lajvspråk). Men apjäveln dog inte och jag blev sur på honom. Han valde att inte lyssna på min utskällning utan sprang därifrån. Jag återvände till Benjamin och började gnälla om lajvare som inte följde reglerna, Benjamin höll med om att det var dålig stil, reste sig upp, smetade bort låtsasblodet och så gick vi vidare.