Eh. Hallå igen.

Den här drömmen handlade om aliens, Patrick Wolf och söta rödhåriga tjejer.
Så här var det: Patrick Wolf skulle spela i stan, närmare bestämt Motalas bussterminal. Så, jag och Arcids familjer stack dit för att titta. Alla busskurer var borttagna och istället hade någon ställt dit mysiga bänkar. Jag och Arvid och tillhörande familjer satte oss i bänkarna och väntade på att showen skulle börja. Efter en stund märker jag att jag sitter bredvid en rödhårig tjej. Vi börjar tävla om vem som kan lägga upp benen i varandras knän snabbast. Hon vinner med stor marginal. Helt plötsligt ligger hennes mage under mina händer. Jag börjar dra handen över den och petar i naveln. Hon verkade inte tycka illa om det, så jag fortsatte.
Jag kommer på att vi nu är tillsammans. Tjosan.
Sen började vi utföra nån slags avancerad yoga, fast liksom inuti varandra. Under tiden börjar Patrick Wolf spela. Jag kommer inte ihåg vilken låt han sjunger, men han hoppar runt och skriker lite iallafall. Jag och den rödhåriga håller om varandras axlar, för vi orkade inte yoga mer. Hon börjar skrapa på min armbåge, tror jag, med en av sina händer.
- Oj, förlåt. Det där är så äckligt, säger jag.
- Vadå? säger hon.
Jag vrider på armen och försöker se efter vart hon skrapar. Det visar sig att hon skrapar på handleden, inte armbågen.
- Åh, förlåt. Jag trodde att du skrapade på armbågen, säger jag. Det är äckligt där, torrt liksom.
- Nejdå. Du kan få pröva på mig! säger hon.
Jag tittar på henne en stund. Sen sträcker jag in handen under hennes tröja och tar tag om bh-spännet. Jag drar långsamt åt sidan och släpper. SMACK!
Men hon verkar inte få ont alls, bara fortsätter att titta på showen. Patrick Wolf har nu slutat sjunga, och har istället börjat klättra runt bland alla träd som helt plötsligt har hoppat fram.
Utan anledningen springer jag fram till ett annat träd och börjar klättra upp i det. Jag är snabbare än Patrick Wolf.
Sen hoppar jag ner och sätter mig på bänken igen. Patrick Wolf har nu arrangerat en lek med åskådarna. Det är någon märklig form av Idioten, så alla i publiken börjar springa fram och tillbaka över gatan i olika grupper. Sen är showen slut.
Jag och Arvids familj och den rödhåriga tjejen och hennes hittills osynliga kompis börjar gå upp mot torget. Patrick Wolf sitter på en trottoarkant och vilar. Jag tänker att jag måste gå och prata med honom, men den rödhåriga tjejen börjar prata med mig.
- Du vet, det kommer bara att hålla på msn. säger hon.
- Va? säger jag.
- Jo, jag kommer att ge dig min msn, och sen så kommer vi göra slut efter två månader.
-
- Jo.
Sen sprang jag iväg mot Patrick Wolf. Han satt och svettades. Jag räcker fram handen. Han håller uppe luggen med sin högerhand, så han hälsar med vänster istället, vilket jag tyckte var lite konstigt. Sen börjar han prata (på svenska ) och han låter inte alls likadant som när han sjunger. När jag säger det till honom nickar han bara och hostar lite. Sen kommer en fjortisbrud fram och börjar fnittra och skrika typ. Hon sträcker också fram handen, men när Patrick Wolf försöker hälsa med sin vänsterhand blir hon sur och tycker att han är ohövlig. Helt plötsligt blir jag jättevinglig och ostadig, så jag dansar runt lite på gatan och dör nästan innan jag lyckas sätta mig bredvid Patrick Wolf. Fjortisbruden säger att hon har massa kompisar som gillar honom. Patrick Wolf blir glad och ber tjejen att säga åt sina kompisar att samlas i bussväntsalen, så kommer han sen.
Bakom mig dyker det, från intet, upp tre stycken mopedkillar som börjar prata om en kille som heter Fredrik i elaka ordalag. De fnissar lite, och sen så går jag iväg för att hitta rödhåret och de andra.
Men när jag kommer upp på torget är det spårlöst borta. Jag går in på Östenssons, men där finns bara min familj, som handlar vindruvor. Jag gråter lite och sen vaknade jag.

Sen var det något om en stor festival (Arvika, kanske, fast den här var full av parisersjul och andra attraktioner) som blev invaderad av aliens, så alla blev tvungna att fly för att inte bli använda som ägg.

Det är väldigt jobbigt att ha såna där drömmar där man drömmer att man är jättelycklig och att allting är jättebra, bara för att vakna upp och inse att man bara drömde det. Som den gången jag flög omkring över min privata ö och hittade en lekpark fylld med choklad och Gameboys.