Det byter miljö och plötsligt befinner vi oss i ett rum med tio getter, det är jag, Benjamin och några till som jag känner i dörren. Vi guidas runt av en man som berättar om sina getter och när vi är på väg ut får jag en känsla av att något inte stämmer. Jag går tillbaka till utrymmet där getterna hölls och börjar undersöka det noga, efter mycket om och men hittar jag ett kaninhål som jag hoppar igenom. Hålet leder till en underjordisk bondgård och där lever över 500 getter loppan. Jag ser mig förvirrat omkring och upptäcker en hiss, går fram till kvinnan bredvid hissen och säger "Öh, jag ville titta på getterna", hon nickar, släpper in mig i hissen och plötsligt är jag tillsammans med gruppen igen.
Nu är det snö, oändligt landskap med snö, Per hugger Job hårt med yxan och kroppen försvinner under den sprickande isen. Jag får panik, springer till Benjamin som inte längre är Benjamin, han är en muskulös, tatuerad man som är högsta hönset i en undergrupp till en väldigt farlig maffiagrupp. Han reser sig upp från middagen han sitter vid utan ett ord och följer med mig ut och upp på den snötäckta isen. Där ligger Per, utmattad och ledsen. Han tittar på Benjamin med sorgsen blick. Benjamin slår ihjäl honom.
Vi är tillbaka i fängelset, Benjamin har gått ut med två fångvaktare och jag sitter i ett hörn tillsammans med Karin. Så kommer fångvaktarna tillbaka, de blöder kraftigt från halsen och man ser hur hårt taggtråden är virad om deras halsar, bak vid nacken är en kedja fäst vid traggtråden och vid ändan av varje kedja finns Benjamins händer. Han går tyst bakom dem, en av dem tittar på mig och Karin och nickar. "Han gör det enda rätta, får de veta att han gav upp utan motstånd kommer han utsättas för något mycket värre än vad man kan tänka sig." De går in i cellen och Benjamin stänger dörren.
Sen vaknar jag. (Och finner min spinkiga, underbara älskling bredvid mig
)