Jag låg och sov med alla kläder på eftersom jag gått och lagt mig igen efter att varit uppe tidigare. När väckarklockan ringde gick jag upp och satte mig framför datorn. Jag tittade inte på skärmen utan skulle istället kolla ett SMS jag fått, men jag kunde inte se SMSet, det var bara en sköldpadda som kastade hammare på skärmen hela tiden (den i Super Mario till NES ni vet).

Då ringde väckarklockan igen och jag insåg att allt var en dröm. Jag gick upp, men nu kunde jag inte se skärmen överhuvudtaget. Den var liksom inte där fast den borde vara det. Jag tittade på telefonen som jag höll i min hand, men den var också osynlig. Jag stirrade på den för att försöka få den att visa sig, och efter ett tag visade den sig. Där fick jag spela ett litet spel som jag inte har någon aning om vad det gick ut på riktigt. Det känns som om att jag spelat det på riktigt någon gång.

Ännu en gång vaknade jag och insåg att allt var en dröm. Den här gången gick jag in i rummet bredvid (jag har bara ett rum!) och där stod Anton och snackade en massa om en CD-skiva han ville lämna tillbaka till mig, och att han ställt min stationära dator i källaren. Han skulle till Gotland. Torunn var med där, och någon hade bakat någonting som såg ut som vegansnickers men i själva verket var en rätt fluffig chokladkaka. Jag åt, nom nom.

Sedan vaknade jag. Återigen hade allt varit en dröm. I köket stod det nu en jävla massa saker, och av okänd anledning låg det schackrutekakor ÖVERALLT i rummet! Jag åt och gladdes eftersom jag skulle behöva en sockerkick för att orka med att gå ut och demonstrera hela dagen. Snällt av någon att fylla mitt rum med schackrutekakor, tänkte jag.

Och jag vaknade igen. Den här gången var jag halvt om halvt beredd på mer drömmar, men det fanns varken kakor eller spel och jag kände mig väldigt trött. Om någon läser det här så är jag vaken på riktigt...