Väl inne i affären möter hon en kompis till henne och går på rulltrappan som går uppåt, fast jag skulle med rulltrappan som ska neråt. Rulltrapporna går jättemegasnabbt så jag ramlar och krockar i Sandra, som jag gick i högstadiet med. Vi snackar lite och går runt och plockar på oss ingredienser.
Jag är hemma igen, förutom Benjamin är Per Bratt, Per E och någon till där. Benjamin och Per B och den andre hade bakat kakor, men något hade blivit fel så det blev bara två kakor. Jag tog ett bad och när jag kom ut var även jordgubbstårtan klar. Av okänd anledning hoppar jag upp på spisen och bränner benet mot ugnsplåten som sticker ut. I panik springer jag in badrummet och sköljer benet i iskallt vatten. Men i badet ligger Per E (fast han badar påklädd?) och klagar på att jag fyller hans bad med kallvatten och att det ändå inte hjälper att skölja i kallvatten. Men han hjälper mig ändå att badda bort blod och annat.
När jag går ut igen börjar jag bråka med Per B om kakorna och lutar mig framåt så att min badrock fattar eld och jag börjar brinna. Benjamin släcker elden men jag är upprörd, så jag trycker i mig tårta och går därifrån, tillbaka till affären. Där möter jag Benjamins bästa kompis igen, men nu är hon ett överviktigt barn som skulle köpa tyg. Jag visade henne lite tyger och talade om hur hon skulle göra. Först skulle någon klippa en cirkel och sedan sy ihop kanterna, det var en lek. Jag sa till henne att det kunde bli en fin klänning och la tyget över hennes ansikte.
Så stänger affären och blir en lagerlokal. Jag får veta att vi blivit kidnappade och vi har 1,5 timmar på oss att klara oss/komma undan innan de gasar oss och gör oss till deras slavar. Så vad gör man? Jo man försöker fly. Jag springer runt och blir jagad än hit och en dit, skjuten med elpistol, infångad och rymmer sedan igen. Tillsist kuppar jag och några delvis infångade tjejer, vi snor elpistoler och använder tillbaka dem på våra kidnappare. Vi förstör även deras datorer och annat genom att elektrifiera dem, vi tyckte det var smart eftersom de använde datorerna till att kommunicera med varulvarna som skulle komma och hjälpa till efter en timme.
Jag blir till slut fångad, det blir mina "vänner" också, men när de brottar ner mig ser jag på klockan de haft för att räkna tiden visar att det gått 1:38 timmar, jag var alltså fri sen åtta minuter tillbaka. Men de skrattade bara och sa att de struntade de i.
Vi blev inslängda i ett rum som såg ut som en slaktkyl, en dörr stängdes och en gas sattes på, jag höll andan men låtsades bli medvetslös som de andra. Jag känner hur någon drar mig i benet och lastar på mig på en vagn, där de drar i väg mig till rummet där de ska utföra sina experiment. Men när han ska knappa in koden så smiter jag. Jag springer ut ur byggnaden och upp för ett snötäckt berg. Några människor som blivit tillfångatagna och utsatta för vad de nu än gjorde patrullerade området men jag lyckades ta mig förbi och sprang genom det snötäckta landskapet.
Jag skickar ett brev, jag bor i Welsh hos en familj som tagit hand om mig. Brevet är till Benjamin där jag förklarar varför jag försvann för två år sedan. Jag berättar att jag gått genom länder och köpt frimärken som jag tänkt posta i andra länder för att jag inte skulle kunna hittas av mina kidnappare. Jag berättar också att jag inte hört av mig tidigare för jag visste inte hur länge mina nära och kära bevakades och ville inte utsätta varken de eller mig för fara. Jag skrev även att jag inte kunde berätta var jag befann mig, men visste att han skulle lista ut det själv.
Jag går i en fårhage tillsammans med mina "adoptivföräldrar" och vallar fåren när en bil stannar. Ur bilen hoppar min Benjamin ut
